Istället för att baka funderar jag så det knakar på hur min närmsta framtid ska se ut, självklart tänker jag på utbildningen och på mina barn. Speciellt min lille son. (snart 17 månader) Tanken att vara ifrån att vara honom under veckorna och komma hem till en son som (överdrivet, jag vet) inte känner igen sin mamma, gör ont i hjärtat. Frågan är om det är värt att vara ifrån honom gör mig tveksam om jag ska gå utbildningen eller inte... Önskar nästan att jag ska få det jobbet jag sökt som Informatör på kommunen och gå utbildningen vid ett senare tillfälle. Eller något sorts tecken på att jag är på rätt väg och hur min framtid kommer se ut efter utbildningen...
Ja, det är stora funderingar här under äppelträden
om livets vara eller icke vara...
om livets vara eller icke vara...
Kram Karin
vilken härlig bild på dig under trädet!!
SvaraRaderaKram
Jag skulle säga att du borde testa utbildningen. Då har du försökt, även om det inte blir bra. Dessutom kan du väl hoppa av?
SvaraRaderaDet måste vara jättesvårt. Jag har ju inga barn själv, så jag kan ju inte sätta mig in i situationen på samma sätt. Men utbildningen är väl inte så lång? Och pappor pendlar ju jämt... Jag håller med Malin ovan, det går ju att hoppa av ifall det inte känns bra, och i så fall återkomma senare. Men att prova är ju alltid bra.
SvaraRadera