Ett smaskigt experiment!

Då jag är sällan hemma gäller det att ta tag i de få chanser jag har att baka med min nya leksak, därför provgjorde jag i dag vetedeg i bakmaskinen. Lite orolig över mängden ingredienser så halverade jag receptet, men nu i efterhand inser jag att man utan problem kan göra en normal stor deg, skönt att veta!

Vetebröd
50 g jäst
150 g smör
5 dl mjölk
1 ½ dl socker
1 tsk salt
ca 15 dl vetemjöl

Värm mjölken och smält ner smöret, låt svalna till fingervarmt. Blanda i alla ingredienserna i maskinen och använda program 9. (knådning o jäsning). Hela programmet tar 1½ timme där du kan ta det lugnt och läsa en bra bok eller ta en promenad.



Den färdiga degen var bättre än jag trodde, riktigt luftig och fin med många tydliga glutentrådar! Jag och dottern delade på degen där jag äntligen tog chansen att prova en idé jag länge haft på lut sen jag fick hem den smaksatta marsipanen från B’s skafferi.



Vi kavlade ut vår deg och bredde på remonse (smörkräm – ½ smör, ½ strösocker), Linnéa strödde kanel på sin deg och jag kavlade ut min marsipan (hela paketet), la ut marsipanen på den smörade degen och bredde sen lite mer remonse på marsipanen för bättre fäste.

Innan jag kavlade ut marsipanen hade jag ett blindtest med dottern och maken för att se vad de tyckte om den smaksatta marsipanen och framför allt vad den smakade. Enhälligt svarade de: Jordgubbar! Hmm…? Jag tycker sötsyrliga smaken påminner betydligt mer om hallon än jordgubbar, men men… *ler*

Bullarna blev precis som jag tänkt mig när jag skar upp dom, rosarandiga och fina! Vi gjorde även stora kanelbullar och små minibullar.



Doften i köket var ljuvlig när bullarna började bli klara i ugnen, en härlig blandning av hallon och nybakade bullar! Så här vackra blev bullarna efter ca 10 minuter i ugnen, de tappade formen lite och den mesta marsipanen hamnade i botten, men guuud vad goda dom var! Marsipanen har omvandlats till härligt seg hallonkola som smakar underbart! Dock så räcker en bulle mer än väl, jag kavlade marsipanen ca 3 –4 mm tjockt vilket i efterhand visade sig vara i tjockaste laget. Nästa gång ska den kavlas riktigt tunt!

Maken efterlyser marsipan med chokladsmak, det tror han kommer bli riktigt gott! Vi får se, kanske går det att lösa till nästa gång! *ler*

Kram Karin

Ljuvlig doft…

Måndagarna brukar vi ägna oss åt att repetera det vi lärt oss för bli duktiga, så även denna dagen. Vi fick igår fria händer att göra vad vi ville och därmed arbeta självständigt. Under tiden som vi fnulade med våra bakverk tog vår lärare Camilla oss undan en och en för att ha ett utvecklingssamtal. Jag var först ut och Camilla hade mest bra saker att säga. Vi kom gemensamt fram till att jag behöver jobba mer på brödbiten än själva konditori-delen, den kan jag redan ganska bra. Det är ju det som är det roligaste! Hon kunde inte sätta något betyg men klart var att jag låg över Godkänt, skönt att höra!

Något jag behöver öva på är dels att rulla tighta fyllda “vetedegs-rullar” och även att klippa dom fint så jag tog idag chansen att öva på just detta. Självklart kunde jag inte låta bli att leka lite, jag har sedan tidigare kommit på en ny idé till en vetelängd. Dock blev den inte riktigt så snygg som jag tänkt mig, men jag har nya idéer att pröva!
Vi fyllde den med Apelsin-remonse som doftade helt ljuvligt underbart. Inte i närheten av riktigt apelsin utan snarare apelsin blandat med florsocker… som Ambrosiakaka. Så underbart gott!
(Då remonsen är gjord på Apelsin-essensen har jag tyvärr inget recept att delge er.)


Kram Karin


    

Bagerskans kungliga krona

Som jag skrev tidigare så ägnade vi nästan hela onsdagen till att baka vetedeg i alla möjliga former där vi fick bestämma fyllningen helt själv. Jag provade att baka mina "krumelurer" som numera är omdöpta till Bagerskans kungliga krona, det ni... *ler* Som fyllning hade jag choklad-remonse utan mandelmassa, dessvärre verkar jag ha glömt det receptet i skolan.

Vetedeg
3 kungakronor och ett gäng kanelbullar

300 g vatten
50 g jäst
(Tips är att använda den blå jästen, så jäser degen långsammare och det blir en mer aromatisk deg, och smakerna utvecklas bättre!)
30 g torrmjölk / 3 dl mjölk
1,2 dl vit sirap
5 g salt
150 g smör
10 g kardemumma
700 g mjöl

Blanda samtliga ingredienser i en degblandare eller bunke. Kör degen på mellanväxeln i 10 minuter eller knåda den i 15 minuter, ev häll i mer mjöl och degen känns väldigt kladdig. Dela upp degen i delar av 400 g per kungakrona (det som blir över kan man göra kanelbullar av) innan du låter den vila i rumstemperatur, övertäckt med en handduk, i ca 30 minuter.

Kavla ut varje del till en lång oval, bredden är viktigare än höjden om ni förstår hur jag menar. Bre på valfri fyllning och rulla ihop så att korven känns fast, den ska bli ca 50 cm lång. Klipp med jämna mellanrum ca 1 cm tjocka "skivor" nästan igenom korven, se bild längre ner, längs med hela korven. Snurra sen ihop den, som en tajt virvel, från mitten och utåt, ordna till flikarna så det fint ut. Ett tips är att göra detta direkt på plåten då den är svår att flytta. Lägg slutet på korven ungefär där du vill att kronan ska ligga och börja rulla ihop den i andra änden och flytta den försiktigt närmare mot sin slut-destination. Här nedan ser ni en väldigt enkelt gjord beskrivning, inte den vackraste men den kanske förtydligar det hela något. *ler*

Låt kronorna jäsa till sig under en ren handduk och pensla som sen med uppvispat ägg blandat med lite vatten, dekorera med pärlsocker, hackad mandel eller låt dom vara naturella. Problemet med Bagerskans kungakrona är att den tenderar att vara ganska tjock i mitten vilket gör att den tar lite längre tid i ugnen. Tyvärr tog jag ingen tid när jag bakade av mina och som ni ser längre ner så blev dom lite väl bakade, ni får pröva er fram. Förhoppningsvis så kommer jag baka dessa igen, jag har till o med en ny idé på en vetedegs-konstalation. *ler*
En rolig sak var att KY-utbildningen hade besök av Mattias Ljungberg, konditor och deltagare i Kocklandslaget. Min lärare Camilla kom fram till mig efteråt och berättade att när han fick sån på mina kungakronor sa han "Vad fina, såna har jag aldrig sett förut". (Utformningen, inte färgen) Camilla förklarade då att var jag som hittat på dom själv och han verkade lite imponerad. Otroligt kul!

Nej, dags för sängen!
Kram o godnatt, Karin