Ett nytt kapitel!

Jag har under en längre period varit arbetslös trots idogt utskickade jobbansökningar. I min desperation som arbetslös så anmälde jag mig till några utbildningar på högskolan, både distans och på plats. Tyvärr så kom jag inte in på de jag önskade, hamnade på reservplats 106 till en utbildning med 75 platser. Ingen stor chans där inte.
Till slut dök det upp en blänkare på facebook om ett ledigt bagarjobb hos Urshultsbagaren. Ett jobb som skulle leda till en fastanställning, vilken chans! Jag skickade iväg en ansökan och fick jobbet. Det är en bit och köra men med frukost i bilen så har det funkat utan problem.

En kväll förra veckan damp det ner ett mail i min inkorg – du är antagen på Mediekreatörsprogrammet, vill du ha platsen? Svara senast imorgon kl 12. Eh va?
Jag har alltså kommit in på en av de utbildningar jag sökte, som jag dessutom sökte efter anmälningstidens slut och hamnat på reservplats 45 till en utbildning på 30 platser. Samtidigt har jag ju en provanställning som leder till ett fast jobb, gissa om tankarna malde…

Då betänketiden var minst sagt knapp så ringde jag upp kansliet och förklarade min situation, jag behöver mer tid att tänka. Det är ju inget lätt beslut det här. Snällt nog fick jag betänketid över helgen men efter en lång diskussion med familj och vänner så bestämde jag mig redan samma kväll. Jag tar chansen! Kvar var bara det mindre roliga samtalet till min ena chef om att jag ska börja plugga. Nu. Utbildningen hade då redan börjat och idag är det min första skoldag. Men tur nog så tog min chef det riktigt bra, han hade full förståelse och det här skulle nog gå att ordna. De blir ju trots allt med en man kort, men som kompensation så jobbar jag de dagar jag inte behöver vara i skolan. Förhoppningsvis så hittar de snart en ny duktig person att anställa.

Så ja, idag har jag min första föreläsning. Många känslor snurrar i kroppen, det är nervöst, spännande, roligt samtidigt som jag undrar om jag tog rätt beslut. Men beslutet är taget och jag tror ändå att det här kommer bli riktigt bra. Visst, 3 år med CSN känns ju lite surt men tur nog har jag chansen till extrajobb lite här och där. Det kommer bli bra det här!

Kram Karin